Av Alvar Svenson

Kära läsare!

»Höj jubel till Gud, alla länder!
Lovsjung hans namns ära,
ge honom ära och pris.» (Ps 66: 1-2)

Så inleds denna mäktiga psalm. Uppmaningen att höja jubel till Gud, motiveras med hans underbara sätt att leda sitt folk och frälsa dem. I alla länder skulle hans namn prisas över allt annat och hans underbara gärningar vara föremål för lovsång. Genom vårt samvete känner vi att Gud är rättvis och dömer över våra tankar, ord och gärningar. Genom att betrakta skapelsens under förstår vi, att bakom detta finns en ofatt­ bart stor och mäktig verkmästare. Men genom vår »naturliga gudskun­skap» kan vi inte förstå att det samtidigt är samme Gud som sänt sin egen Son till denna världens frälsning. Denna glada och alldeles obe­gripliga sanning måste vi lära oss från annat håll, från Guds eget Ord, evangelium. I detta glada budskap får vi höra om hur Gud har sänt sin älskade Son som en Frälsare för hela världen. Evangelium skapar tro i våra hjärtan och först då förstår vi att höja jubel till honom. Därför är det av största vikt att just detta evangelium blir förkunnat för oss. Det får inte under några omständigheter blandas med människans egna tankar och ideer om Gud och människans rättfärdighet inför honom. Biblicum vill vara med i detta arbete och på sitt sätt bidraga till att evangeliet blir bevarat och förkunnat till vår samtid.

I och med detta nummer av Biblicum avslutas denna årgång och vi ber att få tacka vår läsekrets och våra understödjare, för att ni följt oss under det år som nu går mot sitt slut. Det har varit stimulerande för oss att ha ert trogna stöd under året. Den uppmuntran vi har fått, gör att vi vill fortsätta med utgivningen också nästa år. Vår målsättning inför kommande årgång är, att vi ska granska den nya bibelöversättningen, Bibel 2000, och belysa en del av konsekvenserna av en översättning som grundar sig på den historisk-kritiska metoden. Vi tror att det är viktigt, att de människor som bekänner sig till tron på Bibeln och det ord som är »gudsutandat», verkligen får se, vad det är som håller på att ske i kristenheten, då man lägger sig platt för bibelkritiken. Där den »bibelkritiska skolan» tar över, kan resultatet inte bli annat än att bud­skapet går förlorat. Bibelkritik har funnits alltsedan syndafallets dag. Skillnaden med vår tid blir att nu kommer den in i själva bibelboken. Profetiorna om Kristus i GT, skapelsen, underberättelserna, Guds dir­ekta ingripande i skeendet, allt sådant kommer att ifrågasättas och till slut förnekas. Kvar blir endast en relik över en döende religion.

När vi passerar årskiftet går vi därmed också in i ett nytt årtusende. Vad betyder det för oss? Ja, det har skrivits mycket om detta, vi vet att all tid är en gåva av Gud och att våra liv och vår tid ligger i hans händer. Under alla omständigheter ska vi vara alldeles klara över att Guds Ord är det förblivande, det som inte genomgår någon förvandling eller förändring, orsakad av mänskliga felberäkningar eller misslyckanden. »Jesus Kristus är densamme igår och idag och i evighet» (Hebr 13:8). Inför den sanningen förbleknar ett millenniumskifte och får rätta pro­portioner.

Vi som arbetar med denna tidskrift är väl medvetna om vår egen svaghet och det är med stor ödmjukhet vi utlovar en ny årgång av tid­skriften. Men det får inte leda till att vi tiger när bibelkritiken höjer rösten. Vi måste för sannings skull stiga fram och med frimodighet bekänna vår kristna tro. Naturligtvis finns det oerhört mycket som vi inte har svar på, men vi kan inte acceptera att bibelkritiken får stå oemotsagd. Gjorde vi det, då skulle vi svika intentionen hos de män­niskor som en gång för sextiofyra år sedan började med utgivandet av tidskriften »För Biblisk Tro». Det var David Hedegård som ställde sig i spetsen för det arbetet. Biblicum blev sedan den naturliga fortsättnin­gen.

Dessa män ville verkligen försvara biblisk tro, det som var bibliskt riktigt. De var noga i sitt studium av Skriften och var villiga att lära av den. Det är just den traditionen vi vill föra vidare. Istället för att fråga, vad säger den eller den, vill vi fråga: »Vad säger Skriften?» När man gör det och är beredd att lyssna till vad Bibeln säger, då kan man inte gömma sig bakom olika tolkningar och meningar om budskapet. Förstår man att det är egentligen en enda författare till den Heliga Skrift, nämligen Guds Helige Ande, då är meningen med ordet en enda. I sitt Ord vill han ge oss undervisning om Gud och om människans olyckli­ga ställning, men också om den lycka det är att vara människa då Gud själv blivit en av oss.

Därför talar vi om Skriftens enhet och sambandet mellan böckerna i Bibeln och mellan Gamla testamentet och det nya. Då får inte kritiken mot Bibelns lära och undervisning stå oemotsagd. Det är de kristnas plikt och skyldighet att försvara den heliga läran, som skänker liv och salighet åt oss. Våra fäder tvekade inte att ställa sig på Ordets sida och tala om den bibliska tron som ett under i sig skapad av Gud genom nådens medel. Detta förunderliga budskap angår alla människor, ja alla länder som uppmanas att höja jubel till Gud. Du som läser och under­stöder Biblicum, hjälp oss i att upphöja och ge ära åt Guds namn genom att sprida vår tidskrift till vänner och bekanta. Prenumerera re­dan nu för år 2000. Vi behåller det gamla priset 125:-/år (stud 75:-) och i likhet med innevarande år planeras fyra nummer.

Till sist önskar vi våra läsare en God Jul och ett Gott Nytt År, i Jesu vår Frälsares namn.