Av: Mats Eskhult | Nr 3-4, 1980 sida 77

Det händer även bibeltroende, när de läser sin bibel, att de studsar på någonting i texten och tänker: Det här kan inte stämma! Men den som inte är avogt inställd till bibeln frågar sig i nästa andetag: Är det rätt översatt? För se många svårigheter är just komna ur dåliga översättningar. Vi skall belysa det med tre bibelställen. [0]

Först 1 Mos. 21 om Hagar och Ismael i öknen, där kyrkobibeln i v. 15 översätter: »När vattnet i lägeln hade tagit slut, kastade hon barnet ifrån sig under en buske.» Nu var emellertid Ismael 16-17 år vid denna händelse. Kap. 16:16 säger nämligen att Abraham var 86 år när han fick Ismael, och kap 21:5 att han var 100 år vid Isaks födelse. Ismael var då alltså 14 år och bör ha varit 16-17 när Isak avvandes. Och det är där kap. 21 tar sin början. Men hur gick det till att hon kastade honom ifrån sig? Verbet betyder visserligen »kasta» men också »förkasta, prisge», och då ju all översättning bör ta hänsyn till sammanhanget, blir översättningen naturligast: »Och när vattnet i skinnlägeln tog slut, övergav hon pojken under en av buskarna.» [1]

Går vi vidare till kap. 22 möter vi berättelsen om Abrahams offer i Moria land och läser i v. 14 i 1917 års översättning: »Och Abraham gav platsen namnet HERREN utser; nu för tiden heter den Berget där HERREN låter se sig.» Versens senare del bjuder på flera översättningsmöjligheter. Engelskspråkiga biblar har i allmänhet: »på HERRENS berg blir försett» (it will be provided), detta då i anslutning till det tidigare samtalet mellan Abraham och Isak i v. 7, 8, där Abraham säger: »Gud utser (förser) åt sig lammet till brännoffer.» Sammanhanget blir alltså att Abraham kallar platsen HERREN (för-)ser, alldeles som man idag (i ordspråket) säger: »På HERRENS berg blir det försett.» Den gamla grekiska översättningen (Septuaginta) ger istället: »Abraham kallade platsen Herren ser, så att man idag säger ‘På berget blir Herren sedd.’» Denna tolkning är fullt möjlig utifrån den hebreiska konsonanttexten, och även Luther har den; dock inte i 1545 års bibelutgåva, där han istället följer den latinska bibeln (Vulgata): »Herren ser», vilket även det är möjligt. [2]

När Moria land nämns i v. 2, fylls bibelläsaren genast med associationer. Moria berg är ju detsamma som Araunas tröskplats, som i sin tur är detsamma som tempelberget, jfr 2 Krön. 3:1. Här finns alltså i Skriften nedlagd en profetia om att Gud på denna plats skall inrätta en offertjänst, som är honom behaglig, och framför allt är det en profetia om Jesu offerdöd, jfr Hebr. kap. 10. Men frågan kvarstår, kan uttrycket: »Berget där HERREN låter se sig» vara en profetia om Guds närvaro i templet? Mot detta talar det tidigare »nu för tiden». Ty det förutsätter att Gud redan på Mose tid visade sin nådesnärvaro på Moria berg, och något sådant finns inte omvittnat i bibeln – försåvida inte Moria skall uppfattas som Sinai. Det tog ju Abraham tre dagar att gå dit, och sammanhanget i kap. 21 visar att han då uppehöll sig i trakterna av Beer Seba. Inte heller säger 2 Krön. rent ut att Moria land i 1 Mos. 22 och tempelberget är samma sak. Dock är den judiska traditionen och den gamla kyrkan överens i att identiriera bibelns bägge »Moria» som samma plats. [3]

Faran av att översätta: »Berget där HERREN låter se sig» i stället för »På HERRENS berg blir det försett», är den att läsaren lätt får intrycket att författaren vill visa på en gammal tradition att Abraham prövades just på den plats där man nu dyrkar Gud. Den som uppfattar texten på så sätt avhänder därmed Mose författarskapet. Men om vi alltså endast tar hänsyn till textstället och inte sneglar på skilda traditionsmotiv, utan istället tar avstånd från traditionshistorisk metod, så kan vi på ett bra sätt markera det med att översätta: »Och Abraham kallade platsen HERREN förser, som det idag sägs ‘På HERRENS berg blir det väl försett.’» [4]

Låt oss sluta med Job 19.26: »Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet. Och sedan denna min sargade hud är borta skall jag fri från mitt kött få skåda Gud» (citerat från v. 25). Förnekar Job köttets uppståndelse, och hur kan det komma sig att Sv. Kyrkans Bekännelseskrifter i Konkordieformelns 1:a artikel om arvsynden (s. 502) citerar v. 26 på följande sätt: »Jag skall vara innesluten i denna min hud och skall i mitt kött se Gud»? Och varför står det under hänvisningen »Luther»! (med utropstecken)? Läsaren får intrycket att reformatorns översättning är ett rent önsketänkande. Här skall sägas, att även om Luthers översättning inte skulle hålla måttet, så faller för den skull varken vår tro på kroppens uppståndelse eller vår tilltro till den lutherska bekännelsen. [5]

En direktöversättning av hebreiskan ger: »Och sedan min hud – de har avskalat detta (denna) eller de (den) har omhöljts detta (denna) och från mitt kött skall jag se Gud.» Texten är svår, men i sak: Blir Job avklädd eller påklädd sin hud? Verbets vanliga betydelse är »kretsa, omge». Vi har det i samma kapitel hos Job (19:6): »Han har omsnärjt mig med sitt nät.» Luthers »innesluta» ligger alltså nära till hands. Varifrån kommer då »avkläda, avskala»? Jo det är, säger de stora lexika, ett annat verb som till formen sammanfaller med verbet för »omge». Detta andra verb betyder i de övriga semitiska språken »slå, stympa» och i etiopiskan »skala». I den hebreiska bibeln uppges det emellertid endast föreligga i just Job 19:26 och dessutom Jes. 10:34, där det närmast betyder »hugga». Versens första del är som synes svåröversatt, men Luthers »innesluta» är utifrån hebreiskan alls inte misslyckat. [6]

Är det vidare i versens andra del så självklart att »från mitt kött» betyder »fri från mitt kött» och inte »i mitt kött»? I själva verket markerar den hebreiska prepositionen min på flera ställen platsen från vilken någon ser, talar eller verkar. Så har vi exempelvis 1 Mos. 4:10: »din broders blod ropar till mig från marken», och 5 Mos. 4:36: »från himmelen har han låtit dig höra sin röst», samt Ps. 85:12: »rättfärdighet skall blicka ner från himmelen». Lika mycket som rättfärdigheten i psalmen finns i himmelen när den blickar ned, lika mycket är Job i sitt kött när han skådar Gud. Vi finner således att översättningen »fri från mitt kött» är tvivelaktig utifrån hebreiskan. Vi kan lugnt ändra till »i mitt kött» eller »utifrån mitt kött», ty det är en god översättning och stämmer med bibelns övriga läroinnehåll. [7]