KORTA JÄMFÖRELSER MELLAN GIERTZ OCH BK

Fader vår i Matt. 6:9ff

»Giv oss i dag vårt dagliga bröd» (Giertz).
»Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer» (BK).» … så som också vi förlåter dem som är oss skyldiga, och låt oss inte komma i frestelse, utan fräls oss från allt ont» (Giertz).
» … Liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda» (BK).

Matt. 19:14

»Låt barnen vara och hindra dem inte att komma till mig. Det är sådana som himmelriket är till för» (Giertz).
»Låt barnen vara, och hindra dem inte från att komma hit till mig! Himmelriket tillhör sådana som de» (BK).

Giertz gör det ännu tydligare än BK, att grundtexten inte säger att »sådana tillhör himmelriket».

Mark. 1:4

»predikade bättringens dop till syndernas förlåtelse» (Giertz).
»förkunnade syndernas förlåtelse genom omvändelsens dop» (BK).

Det ord som översatts med »bättring» resp. »omvändelse» betyder ordagrant »sinnesändring», »nytt sinne». Ordagrant står det: »det nya sinnets dop till syndernas förlåtelse». Med nytt sinne menas att man ångrar sin synd och förtröstar på Kristus som syndares Frälsare. »Till syndernas förlåtelse» betyder att dopet erbjuder och ger åt syndaren syndernas förlåtelse. Jfr Apg, 2:38, där samma sak sägs om det kristna dopet.

Mark. 1:41

»Då förbarmade han sig och räckte ut handen och rörde vid honom och sade: Jag vill. Bli ren!» (Giertz).
»Jesus greps av vrede, sträckte ut handen och tog på honom och sade: ‘Jag vill. Bli ren!’» (BK).
BKs översättning bygger på en läsart, som är mycket svagt omvittnad. Nästan alla handskrifter har den läsart, som Giertz översätter.

Mark. 16:16

»Den som tror och har fått dopet» (Giertz).
»Den som tror och blir döpt» (BK).

Ordagrant står det: »Den som kommit till tro och blivit döpt» eller mera kortfattat: »den troende och döpte». Varför inte översätta så? Då slipper man en felaktig diskussion om ordningsföljden, som versen inte handlar om. Man kan också uppfatta »och» explikativt, och då blir översättningen: »Den troende, d.v.s. den döpte skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd.»

Luk. 2:14

»Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden åt alla dem som har hans välbehag» (Giertz).
»Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt» (BK).

Ordagrant står det »och på jorden frid åt välbehagets människor». »Välbehagets människor» är en beteckning på de utkorade, som tar emot och förtröstar på den utlovade Messias. Till skillnad från de övriga, som förkastar honom, har de frid mitt under yttre svårigheter. Det är inte fråga om en yttre fred.

Luk. 3:23

»När Jesus framträdde var han omkring trettio år, och om hans släkt trodde man sig veta att han var son av Josef, vilkens fäder hette Eli, Mattat» etc. (Giertz).

Orden »om hans släkt» och »vilkens fäder hette» är tolkande tillägg.

BK översätter: »Jesus var omkring trettio år när han först trädde fram. Han var, menade man, son till Josef, som var son till Eli, son till Mattat» etc.

Också BK uppfattar släkttavlan i Luk. 3 :23ff som en förteckning över Josefs förfäder genom att göra Josef till Elis son. Därvid får man en motsägelse till Matt. 1:1ff.

Jag tror att problemets lösning är, att Luk. 3 :23ff redogör för Marias släkt och sålunda nämner Jesu förfäder efter köttet. Han härstammade ju inte från Josef efter köttet, vilket Lukas betonar i 1:35. I Rom. 1:3 framhåller Paulus att Jesus »till sin mänskliga härkomst var av Davids ätt» (BK). Sålunda var inte bara Josef av Davids ätt (Matt. 1:1ff) utan också Maria.

Släkttavlan i Luk. 3:23ff anknyter till v. 22 med orden »och just denne» (kai autos, nämligen Guds älskade son, v. 22) »Jesus, var när han började /sitt verk/ omkring trettio år. Varande som man trodde Josefs son /kom han/ från Eli, från Mattat, … från Gud.» Med orden »som man trodde» klargörs att hans verkliga förfäder efter köttet inte var Josefs släkt, utan det var endast vad folk trodde. Han kom via Marias förfäder (Eli, Mattat etc.) och ytterst från Gud (v. 38), ty denne Jesus, som började sitt verk vid omkring trettio års ålder, var Guds älskade Son.

Luk. 7:2

»Där fanns en centurion som hade en tjänare han satte stort värde på. Nu var tjänaren sjuk och låg för döden» (Giertz).
»En officer där hade en tjänare som låg sjuk och var nära döden. Officeren satte stort värde på honom, och …» (BK).

Giertz väljer ett ålderdomligare ord. Det finns det många exempel på. Luk. 13:21: »tre skäppor mjöl» (Giertz), »tre mått mjöl» (BK).

Luk. 14:2

»En man med vattusot» (Giertz), »en man som led av vatten i kroppen» (BK).

Luk. 22:19f

»Och han tog ett bröd, läste tacksägelsen, bröt det och gav åt dem och sade: Detta är min kropp, som blir utgiven för er. Gör detta till min åminnelse. På samma sätt tog han kalken efter måltiden och sade: Denna kalk är det nya förbundet i mitt blod, som blir utgjutet för er» (Giertz).
»Sedan tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: ’Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig.’ Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sade: ’Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för er’» (BK).

Luk. 22:25

»De som har makten får heta ‘Ers Nåde’» (Giertz), »de som har makten låter kalla sig folkets välgörare» (BK).

Joh. 1 :14

»Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss» (Giertz).
»Och Ordet blev människa och bodde bland oss» (BK).

Joh. 2:6

»De rymde två eller tre ankare var» (Giertz).
»Vart och ett rymde omkring hundra liten> (BK).

Joh. 2:10

»Varenda människa sätter först fram det goda vinet. När folk börjar bli beskänkta tar man fram det sämre. Du har sparat det goda vinet ända till nu!» (Giertz). Hur många vet, vad som menas med »beskänkta»?
»Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu» (BK).
»Var man sätter först fram det goda vinet, och när de blivit druckna, då det som är sämre. Du har gömt det goda vinet ända till nu» (N 1883).

Joh. 21:15

»Simon, Johannes son, älskar du mig mer än dessa?» (Giertz). Ordagrann översättning.
»Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?» (BK). Klart sämre.

Apg. 5:31

»för att ge Israel en möjlighet till bättring och syndernas förlåtelse» (Giertz).

Orden »en möjlighet till» skall strykas som ett tillägg utan stöd i grundtexten.

»för att Israel skall kunna omvända sig och få förlåtelse för sina synder» (BK).

Ordet »kunna» är ett tillägg. Dessutom gör BK om hela satsen, så att man tappat bort att sinnesändringen (det nya sinnet) och syndaförlåtelsen är en Guds gåva. Det står ju ordagrant »för att ge åt Israel sinnesändring (ett nytt sinne) och syndernas förlåtelse». Jfr KB 1917: »för att åt Israel förläna bättring och syndernas förlåtelse».

Apg. 11:18

»Alltså har Gud skänkt också hedningarna den omvändelse som för till liv» (Giertz).

Rätt. Omvändelsen eller det nya sinnet är en Guds gåva. Den omfattar både ånger över synden, verkad genom Guds lag, och förtröstan på syndernas förlåtelse för Kristi skull allena, verkad genom Guds evangelium. Tron är en Guds gåva, Ef. 2:8.

»Så har Gud gett också hedningarna möjlighet att omvända sig och få liv» (BK).

Ordet »möjlighet» är ett falskt tillägg, som kan brukas till stöd för en synergistisk frälsningsuppfattning.

Apg. 19:1–7

Här behövs en förklarande not, som klargör att texten kan fattas på två sätt. Giertz och BK redovisar bara den ena möjligheten, nämligen att Paulus undervisning om Johannesdopet bara skulle omfatta v.4. Den andra, och enligt min mening den naturligare tolkningen, innebär att Paulus undervisning om Johannesdopet omfattar också v.5. Sålunda säger Paulus:

4 Johannes dop var ett sinnesändringens dop. Och han sade till folket, att det var på den som skulle komma efter honom, det är på Jesus, som de skulle tro. 5 Då de (d.v.s. Johannes Döparens åhörare) hade hört detta, lät de döpa sig i (el. till) Herren Jesu namn.

Efter denna undervisning om Johannes dop, döper inte Paulus om de tolv lärjungarna från Efesus. Det framgår av v.6 att han endast lägger sina händer på dem. Därvid får de den helige Ande på samma synliga sätt, som när de första samaritanerna (Apg. 8) och de första hedningarna (Apg. 10–11) upptogs i den nytestamentliga församlingen.

Rom. 1:4

»har bevisats vara Guds Son, beklädd med Guds kraft, alltifrån uppståndelsen från de döda» (Giertz).
»blev insatt som Guds son i makt och välde vid sin uppståndelse från de döda» (BK).

BKs översättning leder till missförstånd, vilket också framgår av BKs not till detta ställe. Där heter det:

Uttrycket anknyter till de gammaltestamentliga skildringarna av kungens tronbestigning (Ps 2, 110). Jesu uppståndelse betraktas som en liknande upphöjelse (jfr Ef 1:20f.).

BK ger sålunda uttryck för den allvarliga felaktigheten, att Jesus först i och med uppståndelsen upphöjes till Guds Son. Han har ju varit Guds Son hela tiden! Uppståndelsen bekräftar och bevisar detta. Tanken på en tronbestigningsfest i det gamla Israel efter babyloniskt mönster är ett bibelkritiskt påhitt utan stöd i GT. Ps. 2 och 110 är messianska psalmer och ingenting annat.

Rom. 3:1

»Vad är det då för märkvärdigt med judarna? Är den (tryckfel för det?) någon mening med omskärelsen?» (Giertz). En märkvärdig översättning!
»Vilket företräde har då judarna, vilken fördel ger omskärelsen?» (BK). Bättre, men det ord som översatts med »fördel» betyder närmast »nytta, gagn».

Rom. 3:25

»honom som Gud har ställt fram som ett medel till försoning, genom tron, i hans blod» (Giertz).
»Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror» (BK).

Här gör BK en allvarlig felöversättning. Orden diá pisteås kan inte översättas med »för dem som tron). De betyder »genom tron» och anger att den allmänna försoningen tas emot endast genom att man tror den. BK inskränker den allmänna försoningen till att innebära att Kristus lidit försoningsdöden bara för dem som tror.

Rom. 7:21f

»Alltså finner jag den lagen hos mig som vill göra det goda, att det onda alltid finns hos mig» (Giertz). Rätt.
»Jag har alltså upptäckt att eftersom det onda finns hos mig så är lagen något gott för mig som vill göra det goda» (BK).

Denna s.k. översättning bygger inte på den föreliggande grundtexten och måste avvisas. BK utgår ifrån att texten är skadad och gör därför en fri rekonstruktion.

Rom. 8:28

»Vi vet, att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans rådslut» (Giertz).
»Vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda, dem som han har kallat efter sin plan» (BK). Denna BKs nytolkning är inte bra (se Furbergs artikel nedan).

Rom.  11:25f

»Förstockelse har drabbat en del av Israel, och så kommer det att vara tills hela skaran av hedningar har kommit in. När det skett, då skall hela Israel bli frälst» (Giertz).

Orden »när det skett, då» är ett påhitt. Grundtexten har ett enda ord, som betyder »så, på så vis».

»En del av israeliterna är förstockade och skall förbli det tills hedningarna i fullt antal har nått målet. Men då skall hela Israel bli räddat» (BK).

Med orden »men då» gör BK samma vanliga fel som Giertz. Den norska övers. från 1978 ger en helt korrekt översättning: »En del av Israel er blitt forherdet, inntil folkeslagene er kommet inn i fullt tall. På denne måten skal hele Israel bli frelst.» Se vidare Israels frälsning (Biblicums småskrift nr 10, 1979).

1 Kor. 2:13

»Och det är detta vi talar om, icke med sådana ord som mänsklig visdom lär oss, utan med ord som vi lär av Anden, så att vi tyder andliga ting med Andens egna ord» (Giertz). Bra.
»Därför talar vi heller inte om dessa ting med ord som mänsklig vishet har lärt oss utan med ord som Anden har lärt oss – vi tolkar andliga ting med Andens hjälp» (BK). »Andliga ord» eller »Andens egna ord» är bättre.

1 Kor. 14:38

»Om någon inte erkänner det, så kommer Gud inte att kännas vid honom» (Giertz).
»Den som inte erkänner detta blir själv inte erkänd» (BK).

Både Giertz och BK översätter korrekt, till skillnad från KB 1917: »Men vill någon icke inse detta, så vare det hans egen sak.»

Lika illa är det med N 1883: »Men vill någon vara okunnig härom, så vare han okunnig.»

2 Kor. 1:1

»till Guds kyrka i Korint och alla kristna i hela Akaja» (Giertz).
»till Guds församling i Korinth och till alla heliga runt om i Achaia» (BK).

BK översätter ordagrant. Med de »heliga» menas dock de kristna, de troende, som tillräknas Kristi helighet och rättfärdighet.

Gal. 6:16

»Över alla dem som lever efter den grundsatsen må frid och barmhärtighet komma, över dem och över Guds Israel» (Giertz).
»Frid och förbarmande åt dem som vill leva efter denna ordning, åt Guds Israel» (BK).

Med rätta utelämnar BK ordet »och», som här är explikativt, liktydigt med »nämligen, d.v.s.».

Kol. 2:16f

»Låt alltså ingen döma er för det ni äter eller dricker, eller fordra att ni skall iaktta någon viss högtid eller fira nymånad eller sabbat. Sådant är bara en skugga av det som skulle komma, en skugga av Kristus, som är verkligheten själv» (Giertz). Bra.
»Låt därför ingen döma er för vad ni äter eller dricker eller hur ni iakttar högtider eller nymånader eller sabbater. Sådant är skuggan av det som skulle komma, själva kroppen är Kristus» (BK). Också bra.

1 Tess. 2:13

»Men för er skull, bröder, ni Herrens älskade, måste vi ständigt tacka Gud, för att han från begynnelsen utvalde er till att frälsas genom helgelse i Anden och tro på sanningen» (Giertz).
»Men vi måste alltid tacka Gud för er, bröder som Herren älskar. Ty Gud har utsett er att vara de första som skall räddas genom att ni helgas i er ande och tror på sanningen» (BK).

BK tappar delvis bort att Paulus hänvisar till den eviga utkorelsen, som förverkligas i tiden när människor »genom Andens helgelse» förs till tro på sanningens evangelium. Orden »genom Andens helgelse» får inte ändras till »genom att ni helgas i er ande». Det är inte här fråga om att människan förädlas till sin ande utan att Guds Ande genom evangelium heliggör en människa, d.v.s. genom evangelium upptänder förtröstan på Kristus, vars helighet tillräknas henne. Följden av denna heliggörelse blir sedan att den troende lever ett nytt liv.

1 Tim. 3:2

»en enda kvinnas man» (Giertz). Ordagrant.
»gift bara en gång» (BK). En tvivelaktig tolkning.

2 Tim. 3:16

»Hela Skriften är genomandad av Gud» (Giertz).
»Varje bok i skriften är inspirerad av Gud» (BK).

BKs översättning är att föredra. »Genomandad» tar mest sikte på Skriftens verkan. Men det grekiska ordet betyder »utandad» eller »inandad av Gud» och syftar främst på Skriftens ursprung. Skriftens ord har utgått ifrån Guds mun, är utandade eller inspirerade av Gud. Därför är Skriftens ord Guds ord.

Hebr. 11:6

»Men utan tro är det omöjligt att finna nåd hos Gud» (Giertz).
»Utan tro kan ingen finna nåd hos honom» (BK).

Det grekiska verbet i grundtexten betyder inte »finna nåd hos» utan »behaga», Det är en missuppfattning att tron åstadkommer att Gud blir oss nådig. Tron är en förtröstan på att Gud är oss nådig för Kristi skull allena, och genom denna tro är våra gärningar Gud behagliga, annars inte.

Hebr. 12:2

»Låt oss ha blicken fäst på honom som är trons upphovsman och fullkomnare. Jesus, som i stället för att ta den glädje som låg framför honom led korsets död utan att fråga efter vanäran, och som nu sitter på högra sidan om Guds tron» (Giertz).
BK lanserar följande nytolkning: »Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att vinna den glädje som väntade honom uthärdade han korset utan att bry sig om skammen och sitter nu till höger om Guds tron.»

BKs översättning är inte övertygande. Det grek. anti betyder »i stället för».

Sammanfattning

Denna granskning av Giertz’ och BKs översättningar är långt ifrån fullständig. Vi får säkert anledning, att i många nummer framöver återkomma till dem. Också vanliga bibelläsare kan ha nytta av att jämföra olika översättningar med varandra, inte bara dessa två. När olikheter uppträder, tvingas man att närmare forska i Skriften och söka tränga in i textens rätta och fulla innebörd.

I Katolsk Kyrkotidning, 23 okt. 1981, säger prof. Riesenfeld med anledning av BKs översättning: »Det är inte nödvändigt att alla, eller ens någon bibelöversättare är troende kristen.» Granskningen ovan visar dock vad resultatet kan bli, när översättarna inte är väl förtrogna med biblisk kristendom och inte kan eller vill identifiera sig med Skriftens undervisning. Det är uppenbart att Giertz vet mera om biblisk kristendom än BK. Även om flera anmärkningar kan göras också mot Giertz’ översättning, har han inte låtit en bibelkritisk teologi prägla översättningen så som BK. När det gäller språket, har väl Giertz flera ålderdomliga ord än BK. Men felöversättningarna är dock avsevärt färre.

Den bibelkritiska teologi som BK bygger på framträder mest i noterna och i uppslagsdelen längst bak. Det är förrädiskt med en bibelöversättning, som blandar goda översättningar och klargörande noter med allvarliga felaktigheter. Vet inte bibelläsaren om att det förhåller sig på detta sätt, kan han lätt bli förförd. Vet han om det, blir han lätt oviss om vad som är att lita på och vad som är felaktigt. Det som är rätt kanske han tror är fel, och det som är fel kanske han tror är rätt. Nu behövs mycket hjälp och vägledning och först och sist översättningar, som troget återger grundtextens innebörd.

S.E.