Stort främlingskap för biblisk kristendom

| Nr 3, 1983 sida 127

Under maj månad har Svenska Dagbladet upplåtit »Idag-sidan» för en rad personers synpunkter på Bibeln och kristendomen. De flesta inläggen vittnar om ett stort främlingskap för biblisk kristendom. Några exempel: [0]

Carl Gustaf Boethius, tidigare redaktör för Vår Kyrka och ordförande i RFSU, efterlyser en ny reformation. Det låter ju bra. Ty ett återvändande till biblisk kristendom är av nöden. Men Boethius menar en sådan reformation, som avlägsnar kyrkorna ännu mer från Bibeln. Han menar att »den kristna läran är full av gammal vidskepelse». Helvetestron är etiskt oacceptabel – »åtminstone för oss i vår tid». »Jesus var inte alltid etiskt högstående.» Han var inte Gud utan endast »en mycket genomlyst människa». Undren kan inte accepteras. »Det är svårt att i dag acceptera att Jesus inte hade någon jordisk far, att han stillade stormar och uppväckte döda, att han kroppsligen uppstod och for till himlen.» Vad blir då kvar för Boethius? Jo, »Jesus som förebild, hans sätt att leva.» [1]

Professor Krister Stendahl framhåller, att »man skall inte läsa Bibeln som Guds ord». »Bibeln skall läsas som litteratur, med förståelse för att mycket är myter och schabloner. Och kärnan ligger inte i den ofta primitiva sociala och moraliska framställningen. Det är i visionen av ett rättvist Gudsrike som sprängkraften finns.» [2]

Det är betecknande för allt uppror mot Gud och hans ord, att man sätter människan i centrum, hennes jordiska s k gudsrike, hennes gärningar i stället för Guds. Hon försöker förneka sitt syndafördärv och behöver därför inte Gud och hans frälsning genom gudamänniskan Jesus Kristus. Hennes tankar och vägar anser hon stå över Gud. Hon bryr sig inte om Herrens profet, som säger: »Så mycket som himmelen är högre än jorden, så mycket är också mina vägar och mina tankar högre än era tankar» (Jes 55:9). Citaten ovan vittnar om den fallna människans mörker och blindhet. [3]

Stackars svenska kyrkan, som i stor utsträckning låter sig ledas av denna blindhet. Nu skall hennes tro utredas i 10 år på förslag av pastor primarius Ludvig Jönsson. Av utredarna är det få som vet vad biblisk kristendom är. [4]

 

Rättfärdiggörelsen

| Nr 3, 1983 sida 128

»Rättfärdiggörelsen är inte bara syndernas förlåtelse utan också den inre människans helgelse och förnyelse genom ett frivilligt mottagande av Guds nåd och gåvor, varigenom människan från att ha varit orättfärdig blir rättfärdig.» [0]

Detta citat tycker många ger en bra beskrivning av rättfärdiggörelsen. Men i själva verket är det ett citat från Tridentinum, motreformationens dokument, formulerat i Trient 1563. Detta är med andra ord den romersk-katolska villoläran, som kraftigt polemiserar mot Luthers bibliska rättfärdiggörelselära. Likväl har den katolska läran om rättfärdiggörelsen efterhand blivit den allmänprotestantiska läran, godtagen av väckelserörelser, helighetsrörelser och nu av den karismatiska rörelsen. Ja, också inom mera medvetet lutherska kretsar har denna sammanblandning av helgelse och rättfärdiggörelse gradvis trängt in, vilket Biblicums läsare kunnat konstatera mer än en gång (se t ex vår granskning av Johannes Kronlunds teologi och pietismen, Biblicum 1980 sid 96ff, 1981 sid 31ff, 63ff). [1]

I den norska Budbaereren 1/5 1983 skriver Olav Runestad en ledare om rättfärdiggörelsen och visar just, hur Tridentinums falska bekännelse antagits av många protestantiska grupper. Han framhåller att »rättfärdiggörelsen är syndaförlåtelse på Jesu Kristi försonings grund, skänkt åt oss genom nådens medel och mottagen i tro». [2]

Konkordieformeln klargör i art III vad som är bibliskt i denna sak: [3]

Vi fattiga syndiga människor rättfärdiggörs inför Gud, dvs avlöses och frikänns från alla synder och från den välförtjänta fördömelsen samt upptas till barn och arvingar till det eviga livet utan någon vår egen förtjänst eller värdighet och utan alla föregående, närvarande och efterföljande gärningar av idel nåd endast och allenast för vår Herre Kristi hela förtjänsts skull och för hans fullkomliga lydnads, bittra lidandes, döds och uppståndelses skull, vilken lydnad tillräknas oss till rättfärdighet. Detta goda tillbjuds oss i det heliga evangeliets löftesord genom den helige Ande, och tron allena är det enda medel, varigenom vi kan gripa, motta och tillägna oss det (SD III, 9-10). [4]

Men många vill bygga sin frälsning på något »mer», något extra hos dem själva. Men därmed kan Tridentinums efterföljare aldrig bli helt vissa om sin rättfärdighet inför Gud. Om detta skriver Martin Wihlborg klargörande i GST 22/83: [5]

Den stora skiljelinjen mellan katolsk och luthersk lära är åsikterna i nådeläran. Mot den lutherska principen att människan blir frälst av idel nåd för Jesu Kristi skull genom tron ställs den katolska tron, som i större eller mindre grad lär att människan måste samverka med Gud för att få en blidkad Gud.- – – [6]

Eftersom tron således för en lutheran är grundad i Kristi utförda återlösningsverk allena kan han alltid vara viss om sitt nådastånd. Tvärtom kan en katolik aldrig vara helt viss ty han måste bredvid Kristi gärningar ställa även sina egna. Men dessa egna gärningar är alltid bristfulla. Att genom lagen komma i nåd hos Gud är omöjligt, ty lagen fordrar fullkomlighet, vilket en människa aldrig kan uppnå. Av detta följer så att det i katolsk nådelära är tillåtet och att man t o m uppmanas att tvivla på att man står i nåd hos Gud.- – – [7]

Man kan ibland få frågan: »Vart tror du att du skulle komma om du dog nu?» Det är då frestande att svara att det beror på om min tro är rätt. Och detta svar är ju bibliskt rätt i den meningen att den som tror på Kristus skall få vara tillsammans med honom i evighet, medan den som inte tror skall gå bort till evig fördömelse. Men ändå är detta ett svar som är fyllt med tvivel som kommer därav att man ser för mycket på sig själv. Nej, den sanna tron svarar: »Jag tror att jag skulle få komma hem till Kristus, om jag dog nu, ty just därför har Han, min Frälsare, lidit och dött för mig.» På så sätt ärar man Kristus. Nämligen när man bygger sin frälsning inte på något hos sig själv inte ens sin tro utan på Kristi ställföreträdande tillfyllestgörelse allena. [8]

Wihlborg visar sedan med en rad exempel »att den nådelära som finns i NT 81… är en förskjutning bort från den lutherska ‘rättfärdiggjord på grund av Guds nådeverk i Kristus’ mot det katolska ‘rättfärdiggjord på grund av Guds nådeverk i människan’.» Det föreligger »en tydlig förskjutning från läran om tron som en övertygelse om sanningen i Guds nådelöften till läran om tron som något som i sig själv förtjänar förlåtelsen». »Utgående från NT 81 är det svårt att bli viss om sitt nådastånd. Ty om nåden inte gäller före tron, vad skall då tron fästa sig vid?» [9]

Det är mot denna bakgrund som Konkordieformeln inskärper följande, och det får avrunda denna expose: [10]

Förnyelsen, som följer efter rättfärdiggörelsen genom tron, får inte förblandas med densamma, utan dessa båda måste klart hållas isär (SD III, 18). [11]

Varken den föregående ångern eller de efterföljande gärningarna hör till artikeln om trons rättfärdiggörelse (SD III, 27). [12]

 

Bibelkritiken dominerar vid Menighetsfakulteten i Oslo

| Nr 3, 1983 sida 130

Denna rubrik är hämtad från ledaren i Utsyn 13/83, skriven av Norvald Yri. En rad lärare vid Menighetsfakulteten har nämligen tagit till orda om bibelsynen i boken Bibelen og teologien Bidrag till skriftsynet av laerere ved Det teologiske Menighetsfakultet Redigert av Torleiv Austad (1982). En genomläsning av denna bok gör klart att MF inte är någon bibeltrogen fakultet utan är starkt påverkad av bibelkritik, menar Yri. Han kommenterar i sin ledare främst Edvin Larssons artikel om »Fortolkning og skriftsyn» (sid 110-140) och Magne Saebös artikel om »Historisk-kritisk bibelforskning» (sid 75ff). [0]

En huvudsynpunkt på evangeliematerialet är att det har varit en utveckling i det som blivit traderat om Jesus, och att det ständigt förekommit nytolkningar inom »urkyrkan». Förkunnelsen, olika intressen och motiv har satt sin prägel på materialet, så att vi inte kan vara säkra på vad som är historiskt pålitligt eller inte. [1]

Också Fast Grunn 2/83 berör bibelsynen vid MF. Redan MF:s grundare var inte helt klara och ortodoxa i sin bibelsyn. Odland och Hallesby räknade med att Skriften var ofelbar endast inom sitt s k »intentionsområde». Därmed hade man gjort en liten öppning för bibelkritiken, och resultatet av detta kan vi nu se. Den bibelsyn som dominerar nu vid MF [2]

gör inte inspirationen eller apostolatet till väsentliga element i sin bibelsyn. Man inför en skillnad mellan Skriften och Guds ord, och en skillnad mellan Skrift och historia. Skriften blir betraktad som mänskliga vittnesbörd om Gud. [3]

Vi hoppas kunna återkomma med en utförlig teologisk granskning av MF:s bibelsyn i anslutning till boken »Bibelen og teologien». [4]

 

Framstående bibelforskare till Biblicum

| Nr 3, 1983 sida 131

En av vår tids absolut främste ortodoxe bibelforskare, professor Siegbert W Becker, USA, kommer till Sverige och Biblicum fr o m läsåret 1984/85. Han har svarat ja på en kallelse från stiftelsen Biblicum att verka som professor och forskare vid Biblicum. Han kommer att stanna i Sverige i första hand ett läsår. För trons folk i Skandinavien är detta ett stort tacksägelseämne. [0]

 

Gedigen kristendomsundervisning gratis

| Nr 3, 1983 sida 131

I vår dyrtid är det en stor ynnest att få något gratis. Nu finns det två fina tidskrifter, som man kan provprenumerera på helt gratis. Det är den norska tidskriften Bibel og Bekjennelse, som rekvireras från Terje Todnem, Uranveien 6, N-4070 Randaberg. Vidare den svenska tidskriften Lutherskt Sändebrev, som rekvireras från Per Jonsson, Storg 31, 261 31 Landskrona. [0]