Av: R. Wiechmann | Nr 5, 1984 sida 201
 
(Bibel og Bekjennelse 1/84. Övers. I. Adriansson.)

Det rådde spänning och förväntan på BB. Min fru hade värkar, och jag satt där ängslig och spänd av förväntan och följde hennes påfrestningar. Mellan smärtorna och värkarna var där en full förtröstan på att Gud skulle sörja för att allt skulle gå väl. [0]

Efter födseln satt vi och kände glädjen över den människa som hade kommit till världen. Det som hade hänt på BB stämde inte överens med vad jag några dagar dessförinnan läst i en vetenskaplig tidskrift. Där stod följande: “Med de senaste antropologiska upptäckterna och vetenskapens framåtskridande är det inte längre nödvändigt att tro på en gudomlig skapelse.” [1]

Jag fann det svårt att närvara vid en förlossning och likväl inte tro på Gud. Vår lilla Rakel hade mörkt hår, och det var placerat på huvudet! Det var inte på ryggen eller på den vänstra kinden, utan på huvudet! Vem hade bestämt det? Hur kom det sig att håret växte så fint där vi hoppats att det skulle växa? Hon kunde se! Hennes ögon var utrustade med 100.000.000 – ett hundra millioner – receptorer, som snart skulle ge henne förmågan att glädja sig över en snöflinga, ett blad, en stjärna, en ros, en blick från sin mor, fylld av kärlek. [2]

Hon kunde höra! Hennes öron hade 50.000 vibrerande fibrer, så att hon snart skulle kunna höra vindens sus i träden, böljorna när de slår mot stranden, lekande barn. Snart får hon också höra om sin Frälsare. [3]

Rakel kunde röra sig! I hennes kropp som vägde 3500 gram, fanns det 200 ben, 500 muskler och 10.000 m nervfibrer, alltsammans ordnat så att var hand, fot och arm förde sig som hon önskade. [4]

Rakel hade omkring 100.000.000.000 – hundra miljarder – röda blodkroppar, och i varje cell finns det millioner molekyler och inne i varje molekyl en atom som går runt mer än 10.000.000 – tio millioner -gånger i sekunden. Varje sekund dör två miljoner av hennes blodceller och ersätts av nya. Detta mirakel av återväxt förekommer kontinuerligt i var kropp, och vi ägnar det inte så mycket som en tanke! [5]

Rakel kan tänka! Hjärnan hos en vuxen väger ca 1,5 kg, och denna hjärna har en struktur som är den mest komplicerade i hela universum. I den grå substansen finns det 13.000.000.000 – tretton miljarder – nervceller, ett tusen miljarder gånger en miljard (1000.000.000.000.000.000.000) äggvitemolekyler som är sammansatta på ett sådant sätt att hjärnan kan lagra allt den ser, hör, luktar, smakar och känner. För att skydda hjärnan mot skador står hjärnan i förbindelse med fyra millioner smärtkänsliga nerver, fyra hundra tusen känselnerver och två hundra tusen temperaturnerver. [6]

Rakel kunde andas! Hennes lungor – kroppens försörjningsorgan -fungerade vid födseln! Tänk på det! Sex hundra millioner små fickor med sammanfållad vävnad, som gör det möjligt för vår kropp att avlägsna sina avfallsprodukter. I damm, avgaser och yttre föroreningar fortsätter våra lungor att sörja för att vi får tillräckligt med syre till blodådrorna, och därmed ut i hela kroppen. [7]

Läkaren undersökte Rakels hjärta. Det slog med en normal, frisk hastighet. Dag och natt kommer det att fortsätta slå, 36 miljoner slag varje år, utan att hon behöver bekymra sig om det. Vare sig hon sover eller är vaken kommer hjärtat att pumpa blod, när hon är vuxen genom mer än nittio miljoner meter artärer och vener, och det pumpar mer än två hundra tusen liter varje år. [8]

Så till sist: Efter att graviditeten hade inträtt, vem bad då äggcellen att fortsätta dela sig, så att det lilla ägget i rätt tid blev en baby med rätt antal öron, ögon, fingrar, tår, ben, nerver o s v ? Vem satte samman denna fantastiska skapelse så att hon kunde komma till världen stark nog att klara sig själv? [9]

Om jag skulle tro på det jag läste i tidskriften, hände detta rätt och slätt av en slump. [10]

Men när jag sitter på BB och tänker på vad som hänt, och ser in i Rakels klara ögon, då tvivlar jag på möjligheten för slumpmässiga sammanträffanden och omständigheter. Vårt barns födelse var bevis nog på Guds existens. Jag har inte tillräcklig tro för att vara ateist. [11]