Av: Seth Erlandsson | Nr 1-2, 1986 sida 8

Ledarna i många samhällen eller gemenskaper har burit titlar, som kan härledas ur ord med betydelsen »hög ålder», »gammal». Homeros kallar ledarna gerontes »gamlingar». I Sparta brukas termen presbys »gammal», i Rom senatus och bland araberna sheikh. I Gamla testamentet brukas ordet zaqen, som är bildat av ordet zaqan »skägg». Det betyder alltså ordagrant »en man med skägg» och brukar översättas med »äldste». I den grekiska översättningen av GT (LXX) brukas för zaqen ordet presby’teros »en äldre man» eller som det oftast översätts »äldste». I Nya testamentet brukas liksom i den grekiska översättningen av GT ordet presbyteros för såväl ledare bland judarna som för ledare inom urkyrkan. Men mera därom nedan. [0]

Gamla testamentet

De religiösa och politiska ledarna i Israel kallas ofta för »äldste». Men också ledarna i andra länder, t ex Egypten, Moab och Midjan, kallas i 1 Mos 50:7 och 4 Mos 22:7 för »äldste». Enligt 2 Mos 3:16 hade israeliterna »äldste» som ledare under fångenskapen i Egypten. 2 Mos 24:1 talar om sjuttio äldste och när Kanaan intas, leder de äldste anfallet mot Ai tillsammans med Josua (Jos 8:10). Av Jos 24:1 framgår att Israels huvudmän, domare och tillsyningsmän kallas för »äldste» (ledare). [2]

Efter ökentiden tycks varje stad ha haft en egen ledning av äldste. Suckot hade 77 stycken (Dom 8:14). Under domartiden och kungatiden är det äldste som står i ledningen för samhället. Det är äldste som befaller att arken skall hämtas (1 Sam 4:3), som begär att få en kung (1 Sam 8:4), som David vinner över till sig (2 Sam 5:3), som representerar folket (1 Kon 8:1) etc. Deras position och inflytande erkändes också senare av kungar som Ahab (1 Kon 20:7), Jehu (2 Kon 10:1) och Josia (2 Kon 23:1) etc. Under den babyloniska fångenskapen hade Hesekiel att göra med dem (Hes 8:1, 14:1, 20:1) och de var också verksamma under Esras tid och senare under den grekiska tiden (ca 330-200 f Kr). [3]

De äldstes råd eller stora rådet

Under den grekiska tiden tillät grekerna judarna att ha ett äldsteråd som representerade folket. Det fick namnet gerousia (Jos, Ant. 12,142; 1 Mack 12:3,6). När mackabeerna senare gjorde uppror, gjorde detta stora råd gemensam sak med Jonatan, som var överstepräst och folkets ledare, för att ingå en allians med Sparta. Det tycks som om översteprästen var ordförande i rådet. [5]

När judarna kom under romerskt välde, fick detta råd stor makt. Det fick strax före vår tideräknings början namnet syne’drion »stora rådet» (sanhedrin). Tack vare Julius Caesar utvidgades rådets makt att gälla hela Judeen, men under Herodes den store (37-4 f Kr) blev den kraftigt beskuren. Under de romerska prokuratorerna (6-66 e Kr) var stora rådets makt betydande. Landets inre styrelse låg i dess hand. Judarnas äldste tillsammans med översteprästerna hade makten i religiösa frågor. [6]

Stora rådet (grek. synedrion) kallas i Luk 22:66 och Apg 22:5 för presbyterion (äldsterådet) och i Apg 5:21 för gerousia (de gamles råd eller senaten). Ordet presbyterion brukas också i 1 Tim 4: 14, där det talas om Timoteus nådegåva »genom profetord under handpåläggning av äldsterådet», dvs den kristna församlingens ledare. [7]

Nya testamentet

Ordet presbyteros (äldste) förekommer ca 70 gånger i NT. a) Nästan hälften av gångerna är det tal om det judiska folkets ledare (t ex Matt 15:2, 26:47, Mark 8:31, Apg 4:5, 25:15). b) Fem gånger brukas ordet om ålder, nämligen i Luk 15:25, Apg 2:17 (»gamla män» i KB 1917), Rom 9:12, 1 Tim 5:2 (»äldre kvinnor» i KB 1917), Hebr 11 :2 (»de gamle» i KB 1917) . c) Återstående ställen avser ledare i den kristna församlingen, Ordets offentliga tjänare. [9]

I Apostlagärningarnas redogörelse för den nytestamentliga kyrkans framväxt, möter vi ordet presbyteros som beteckning på kyrkans ledare, första gången i 11:30. Där talas det om de äldste (ledarna) för de kristna i Judeen. Senare kan vi läsa om att Paulus »utsåg» ( cheirontonä’santes av ett grekiskt verb som betyder »välja genom handuppräckning») »äldste för var särskild församling» (14:23). Det grekiska verbet presbeu’o betyder »bli äldre», »bli ledare», men också »handla som sändebud, ambassadör». I Apg 20:28 kallas kyrkans äldste eller ledare (v 17) för biskopar (föreståndare). Det ord som brukas om judarnas präster (grek. hiereus) brukas aldrig om den kristna kyrkans andliga ledare, Ordets offentliga tjänare. Det gammaltestamentliga prästämbetet var ett offerprästämbete och detta prästadöme har alla kristna (1 Petr 2:5,9, Upp 5:10), inte för att offra försoningsoffer utan för att offra tackoffer för den redan fullbordade försoningen, en andlig tempeltjänst (Rom 12:1). [10]

Uppenbarelseboken griper tillbaka på GT:s bruk av ordet »äldste» och talar om 24 äldste (ledare), som sitter runt Guds tron på 24 troner (Upp 4:4) och tillber Herren, Lammet som blev slaktat för oss. [11]