Av: Seth Erlandsson | Nr 1-2, 1986 sida 21

De flesta är av den uppfattningen att dödahavsrullarna skrevs i Qumran av en judisk sekt som kallas för esseerna. Men denna uppfattning är inte helt självklar. I den ansedda tidskriften Biblical Archaeologist, June 1985, skriver Norman Golb en mycket tankeväckande artikel i detta ämne och utmanar den gängse uppfattningen. Norman Golb är professor i hebreiska och judisk-arabiska studier vid universitetet i Chicago. [0]

Redan några månader efter de första fynden av hebreiska skriftrullar i Qumrangrottorna 1947, fördes den teorin fram att dessa bokrullar härrörde från den judiska sekten esseerna, en grupp som skildras av den religiösa filosofen Philo och historikern Josephus och som omfattade ungefär 4000 personer utspridda runtom i Palestina. [1]

De första fynden gjordes våren 1947 i vad som nu kallas grotta 1 i Qumran, ungefär en kilometer norr om Qumran. Man fann två jesajarullar, en rulle bestående av religiösa hymner omfattande arton spalter, en kommentar till Habackuks bok, den s k Genesis Apocryfon som består av ett återberättande och utbroderande av Första Moseboks berättelser, en fantasifull beskrivning av ett krig som skall utkämpas i den yttersta tiden mellan goda och onda makter och ett verk med elva bevarade spalter som skildrar intagningsceremonier. Denna sista text kallas för Disciplinrullen. [2]

För att lokalisera den grotta där en beduin hade gjort sina fynd, skickades en expedition ut mot slutet av januari 1949. När grottan utforskades under februari och första delen av mars 1949, hittade man över 70 fragment av ännu äldre hebreiska manuskript. Några av dessa var kvarlevor av bibliska texter. Ett nytt fragment till Tredje Mosebok med gammalhebreisk skrift hade t o m bevarats, vilket vittnade om mycket hög ålder. Bland de icke-bibliska texterna fanns fragment av kommentarer till Mika, Sefanja och Psaltaren. I allmänhet hade de samma stil som kommentaren till Habackuk som påträffats tidigare. Man kunde också identifiera fragment till apokryfiska skrifter, innefattande två från Jubileerboken och ett från Levi testamente. Några bestod av bitar från apokryfiska eller apokalyptiska skrifter som tidigare var okända. Bland fynden som nu gjordes fanns också ytterligare spalter både till Krigsrullen och Disciplinrullen. [3]

Arkeologiska utgrävningar i Khirbet Qumran tog sin början 1951 och fortsatte under fyra säsonger från 1953 till 1956. Khirbet Qumran visade sig ha en intressant arkitektonisk struktur. Där fanns stora förrådsbyggnader och stallar, välbyggda vattencisterner, eleganta stenarbeten och rester av ett befästningssystem. Där fanns också ett välbyggt vakttorn som gav en utmärkt utsikt över Döda havet och kuststräckan söderut. Innan utgrävningarna gjordes betraktades platsen som en fästning i den judiska öknen. Nu förde man i stället fram den uppfattningen att det var esseerna som hade bott där och att det inte var fråga om en militär garnison. [4]

Medan det arkeologiska arbetet pågick hittade man en rad nya manuskript i andra grottor i Qumrans närhet. 1952 återvände beduinen till platsen och i februari det året fann han ytterligare hebreiska manuskript i en grotta mindre än 200 meter söder om grotta 1. Då började det gå upp för forskarna i Jerusalem att Qumranområdet kunde innehålla många fler handskrifter i olika grottor, så en expedition med flera team sändes omedelbart till platsen i mars 1952. Över 200 grottor i Qumranområdet utforskades den månaden. Den 14 mars gick man in i den grotta som nu kallas för grotta 3 och vid genomsökningen av den fann man 15 pergamentfragment plus två delar av en kopparrulle. [5]

Beduinen började sedan utforska de sköra grottorna strax söder om Khirbet Qumran och under sommaren 1952 trängde han in i den grotta som nu kallas grotta 4. Här fann man något sensationellt: ungefär en meter under ytan påträffades en rad fragment från vad som hade varit flera hundra manuskript. När man hörde om detta i Jerusalem sändes ytterligare en expedition ut och i september 1952 kunde arkeologer finna fragment av åtminstone 100 manuskript till i denna grotta. [6]

Fynden i grotta 4 förblir de viktigaste när det gäller fynd i Juda öken. De tusentals fragmenten sorterades och klassificerades i Jerusalem och delar av materialet tilldelades ett team av forskare för framtida publicering. Tre volymer som innehåller fragment från grotta 4-handskrifter har hittills publicerats. Av dessa framgår att det var en stor variation av texter i denna grotta: kommentarer och parafraser av många bibelböcker, apokalyptiska syner, liturgiska verk, både kända och tidigare okända apokryfiska skrifter, vishetstexter, tolkningar av Moseböckernas lagar, messianska funderingar och t o m horoskop och gåtor. De innehåller alltså alla slag av litteratur som man skulle vänta sig att palestinska judar hade tillgång till under tiden för den första revolten mot Rom (före 66 e Kr). [7]

Arkeologerna som i september 1952 arbetade vid grotta 4 fann snart i närheten en annan grotta med handskrifter (grotta 5) och ytterligare en (grotta 6). Senare under våren 1955 upptäckte man ytterligare fyra grottor i detta område (grotta 7, 8, 9 och 10). I februari 1956 fann beduinen ytterligare en manuskriptgömma norr om Qumran. Denna grotta (grotta 11) innehöll några av de viktigaste skatter som påträffats vid Qumran, inklusive fullständiga rullar lika dem som påträffades i grotta 1. [8]

Tempelrullen, en av de Qumrantexter som påträffats och publicerats senast, kan ursprungligen ha kommit fran denna grotta, men det är alltjämt osäkert. Den är den längsta av de rullar som hittills påträffats. Den består av 66 spalter och innehåller en beskrivning av Jerusalems framtida tempel. [9]

Det är märkligt att sedan innehållet i grotta 4 t o m grotta 11 blivit känt, teorin om esserna som författare likväl inte har övergivits. I stället har forskare hävdat utifran de nya texterna att esseismen var en mycket mer omfattande rörelse än vad man tidigare trott. När nu texterna visade prov på olika och motsägande ideer och inriktningar, hävdade man bara att det måste ha funnits inre spänningar och olika utvecklingslinjer inom esseismen!! [10]

Inte bara vid Qumran

Förutom Qumranfynden har många ytterligar fynd av texter gjorts i den judiska öknen. Det första av de fynden lokaliserades till Wadi Murabba’at, ungefär 18 kilometer söder om Qumran. Från oktober 1951 till januari 1952 fördes därifrån både papyrus- och pergamenttexter till Jerusalem, där de inköptes av Rockefellermuseet. Ytterligare fynd, främst av mynt och verktyg, gjordes av arkeologer som utforskade de fyra grottorna i Murabba’at 1952. När det gäller handskrifterna var de i regel inte från samma period som de som påträffats i Qumran, utan de kunde dateras till tiden för den andra revolten mot Rom, alltså 132 till 135 e Kr. De innefattade personliga och administrativa brev från ledarna för denna revolt inklusive Simon Ben Koziba (Bar Kokhba). Under 1960 och 1961 utforskade israeliska arkeologer området mellan Masada och Engedi. I grottor vid Nahal Hever fann de ännu fler autografer (dvs original och inte avskrifter) från Bar Kokhba-perioden, liksom andra handskrifer, både lagtexter och litterära texter, från slutet av första århundrandet och början av det andra. [12]

När romarna stormade Qumran måste de kämpa mot ett beväpnat läger i en väl skyddad fästning. Israeliska arkeologer har funnit att ruinerna av en rad befästningar i Judeen vittnar om ett koncentriskt försvarssystem runt Jerusalem. Khirbet Qumran betecknas som en fästning i den femte koncentriska cirkeln. Dessutom har nyligen en bra romersk väg upptäckts som leder direkt mot huvudstaden från platån just norr om Qumran. Platsen var sålunda inte en isolerad plats för ökenmunkar. Tvärtom framstår den som en fästning av strategisk betydelse i Juda öken. Att döma av den militära attacken på den ungefär år 69 eller 70, var den alltjämt vid den tiden en befästning. Cisternerna som påträffats inom fästningen försedde den med vatten så att man kunde klara en längre tids belägring. [13]

Masada, den stora krigsfästningen i Juda öken söder om Engedi och 50 kilometer söder om Qumran blev föremål för arkeologernas intresse år 1965. Under två säsonger svarade Yigael Yadin och hans team för en utgrävning av hela Masada-området. Fragment av 14 ytterligare rullar påträffades i ruinerna: bibliska texter, del av Syrak, ett fragment av Jubileerboken och, det mest anmärkningsvärda, ett fragment av sånger för sabbatsdagen. Sålunda fann man handskrifter av samma karaktär som de som påträffats vid Qumran. Fynden vid Qumran och på många andra håll i den judiska öknen vittnar alltså inte bara om texter från en esseisk sekt. [14]

Kopparrullen

Kopparrullen innehåller beskrivningar av skatter och verktyg som har gömts på olika håll i Juda öken. Skilda platser i öknen är omnämnda i texten. Allt tyder på att kopparrullen är en äkta autograf. Bakgrunden är kriget med romarna. Man ville gömma undan så mycket som möjligt av sina skatter, verktyg och texter så att de inte skulle komma i erövrarens händer. Upptäckten av kopparrullen liksom de många hebreiska texterna vid Masada, Qumran och på andra håll i Juda öken är slående vittnesbörd om vad som hände i Jerusalem efter det att Galileen fallit för romarna i slutet av hösten 67 e Kr. Invånarna i Jerusalem hade inget annat val än att gömma sina skatter och dyrbara bokrullar. Denna process kan ha börjat kort efter Galileens fall, då flyktingar kom in i staden och rapporterade om vad som snart väntade Jerusalem. Därför förde man ut ur Jerusalem sina skatter och texter, som man inte ville skulle komma i romarnas händer, och gömde dem på olika håll i Juda öken. Texterna som nu har återfunnits i Juda öken vittnar alltså om vad judarna hade för slags texter vid denna tid och vilka tankar som fanns bland judarna före den första revolten mot romarna (66 e Kr). [16]

Om forskarna inte hade gjort fynden vid Qumran först utan i stället fynden vid En-gedi och Murabba’at, skulle man knappast ha kommit på den nu vanliga esseerteorin, nämligen att esseerna är ansvariga för Qumran-texterna. Dessa fynd vittnar om att äkta hebreiska autografer av brev och andra dokument från tiden för den andra revolten mot Rom mirakulöst har överlevt genom att de hann gömmas undan. Hade man sedan gått från Wadi Murabba’at norrut och kommer till grotta 4 i Qumran, så skulle man säkert ha tolkat de litterära fragmenten där i Ijuset av tidigare fynd, alltså att det rör sig om undangömda texter som gömts undan för romarna i samband med det första upproret. Hade man därefter nått grotta 1 vid Qumran, skulle man ha tolkat de texter där som vittnar om esseiskt inflytande som ett exempel på att också esseiska ideer fanns bland judarna i Jerusalem under det första århundrandet, inte att esseerna hade svarat för eller producerat så gott som samtliga texter som påträffats i Qumran-området. [17]

Sammanfattnign

Golb gör alltså gällande, med tanke på alla texter som nu har påträffats i Juda öken (alla var inte kända 1948), att dessa inte härrör från en esseisk sekt utan främst från första århundrandets palestinska judar och vittnar om stor variation i fråga om praxis och trosuppfattningar bland dem. Dessa handskrifter och utan tvivel många fler som nu har gått förlorade, flyttades från Jerusalem av stadens invånare före och under stadens belägring, fördes ner till Juda öken och dess angränsande områden och gömdes där i olika grottor. Texterna vittnar om att judarna vid vår tideräknings början inte var andligt eniga utan att det fanns olika uppfattningar. De ger oss ett värdefullt vittnesbörd om vad palestinska judar trodde och tänkte före år 70 e Kr. [19]