Vanligtvis framträder vittnen i samband med obehagliga situationer, vid en olycka, ett inbrott eller vid ett äktenskapsbrott. Klara brott måste bestyrkas med vittnen. [0]
Men vi däremot får bevittna och vittna om de största välgärningar. De kristna kan jubla: »Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg, när han kommer över bergen, för att förkunna frid och frambära gott budskap och förkunna frälsning» (Jes 52:7). Kommer vi ihåg att vi har fått uppdraget att vara vittnen, glädjebudbärare? Vid denna pastoralkonferens skall vi försöka lära varandra att troget förvalta uppdraget: »Ni är mina vittnen, säger HERREN.» [1]
1. Hur blir man hans vittne?
Det krävs detsamma som för alla andra som har något att vittna om: Öppnade ögon och öron och ett mottagligt sinne. Så var det med apostlarna: »Det vi har hört, det vi har sett med egna ögon, det våra blickar vilade på och våra händer rörde vid – om Livets Ord är det vi talar… vi har sett det. Vi vittnar om det… Också till er kommer vi med bud om det som vi sett och hört, för att även ni skall få gemenskap med oss… Om detta skriver vi för att intet skall fattas i vår glädje» (1 Joh 1:1-4). Så har lärjungarna blivit ögon- och öronvittnen. Genom deras skriftvittnesbörd låter de oss nu se en del av det som inget öga har sett, eftersom Gud först måste uppenbara det, och det som inget öra har hört, eftersom Gud först måste säga det. Genom Skriftens klara och fullödiga vittnesbörd blir vi nu vår Guds ögon- och öronvittnen. [3]
Vad betyder »vi»? Jesaja tilltalar Guds folk. Han säger först: »För hitut det blinda folket, som dock har ögon, och de döva, som dock har öron» (Jes 43:8). Är inte de flesta av våra samtida lika blinda och döva inför Guds ord? Och hur kan då Gud säga: »Ni är mina vittnen, säger HERREN, ni är min tjänare, den som jag har utvalt» (v 10)? Vittne blir man genom vår Herres nådaval, inte genom eget förnuft eller kraft. Vittnen är Guds älskade folk, som han har tillkännagivit sin kärlek, som han har tagit sig an genom sitt Ord. Mig, ja oss har han utvalt till sina vittnen. Vi kommer aldrig att kunna begripa, att han av kärlek har utvalt just oss genom sin Son till att vittna för andra. Vittne blir man, därför att Herren har kallat oss till sin tjänst. »Jag har förkunnat det och skaffat frälsning, jag har kungjort det, och ingen främmande gud bland er» (v 12). Sedan Gud har räddat oss från vår syndanöd till trosglädje, har han förordnat oss som sina vittnen. Stora ting har hänt med oss. Dig vare tack, o Kriste! [4]
2. Vad säger ett vittne?
Ett vittne berättar vad som har hänt. Han berättar fakta och historia. Han för vidare vad han har förnummit genom Herrens ord och gärningar. Herren har i förväg förkunnat sin frälsning och sedan verkligen genomfört vad han utlovat. Därför kan vi betyga att vi har en trofast Gud. Vi kan likt Paulus utropa: »Så sant Gud är trofast: Vad jag sagt er, det är inte både ja och nej» (2 Kor 1:18). Vi kan betyga att Gud står vid sitt ord och oss till godo och till glädje uppfyller det. »Inte en prick av Guds undervisning skall förgås.» [6]
Guds stora gärningar i det förgångna, hans skapelse, återlösningen genom Kristi död och uppståndelse, hans fortsatta verk i sin kyrka genom nådemedlen får vi bära vittnesbörd om. Och när vi vittnar om vad som skett i det förgångna, kan vi också med visshet yttra oss om vår tid, nämligen att Gud också nu och i framtiden inte skall överge sitt folk. Ty han har sagt: »Jag är HERREN och utom mig finns ingen Frälsare.» [7]
Detta vill vi oinskränkt betyga, att Guds Son är världens Frälsare. »I ingen annan finns det frälsning. Inte heller finns det något annat namn under himlen, som givits åt oss människor, genom vilket vi kan bli frälsta» (Apg 4:12). [8]
Men kan en sådan vittnestjänst skötas rätt utan någon hänvisning till Guds domar? Kan vi idag kalla våra medmänniskor till frälsning utan att visa dem deras olycka när de lever utan Kristus? Kan det finnas ett verksamt frälsningsvittnesbörd, om man förtiger Guds lag och de hotande straff, som han måste låta obotfärdiga syndare drabbas av? [9]
Så har vi att som Guds vittnen bära fram både lag och evangelium i väntan på att detta ord slår igenom och i sinom tid, »när och var det behagar Gud» (CA V), också bär frukt och aldrig vänder tillbaka fåfängt (Jes 55:11). Med en sådan visshet har martyrerna utfört sitt uppdrag in i det sista och mot alla odds ändå trott, att Gud skall välsigna deras tjänst. [10]
3. Hur skall vi bära vittnesbörd om detta ord?
»Ni är mina vittnen!» Som gripna och inbegripna, som glatt överraskade och räddade av nåd allena kan vi avlägga vårt vittnesbörd. Mina vittnen! Herren har blivit stor för oss. Han har överväldigat oss med sin nåd. Han har blivit oss för stark genom sin kärlek. Han har vunnit våra hjärtan, så att vi nu med hjärtat bär fram vittnesbördet för att det också må gå in i andras hjärtan. [12]
Därvid ser vi på honom, som har visat sig vara herre. »Före mig är ingen Gud danad, och efter mig skall ingen komma. Jag, jag är HERREN, och förutom mig finns ingen Frälsare. Jag har förkunnat det och skaffat frälsning, jag har kungjort det, och ingen främmande gud bland er. Ni är mina vittnen, säger HERREN, och jag är Gud. Ja, i all framtid är jag densamme» (Jes 43:10-12). I tacksamhet och glädje över att han har inbegripit oss i sin frälsning vill vi tala om honom. Han har för millioner visat, att han är stark nog att göra syndare evigt saliga. Detta vill vi i glad visshet vittna om. [13]
Ty han är med oss med sitt allsmäktiga beskydd. Han övervinner vår rädsla, när vi knackar på dörrar som hans budbärare eller talar med myndigheter. De vittnen som är förtrogna med Skriften skall den helige Ande i rätta stunden ingiva vad de skall säga. Därför vill vi avge vårt vittnesmål under bön, med ansvar inför honom, i full trohet mot hans ord och av kärlek till de andra, som tillsammans med oss är återlösta men som ännu inte vet om det. [14]
Så kan vi glädja oss åt, att hans skara av vittnen blir allt större. Just denna dag har vi anledning till en sådan glädje. Vi får komma samman med Kristi budbärare från andra länder, som tillsammans med oss vill vittna om den fulla sanningen och vill vara förbundna i trons, lärans och bekännelsens rätta endräkt. Gud skänke oss sin välsignelse över denna konferens och hjälpe oss, så att vi därigenom blir bättre vittnen för honom, trogna tjänare i hans rike. [15]
Preses Gerhard Wilde, DDR
(Inledning vid Evangelisk-Lutherska Frikyrkans / ELF / i DDR pastoralkonferens i Leipzig den 8 – 9 april 1986, då ELF:s pastoralkonferens hade överläggningar med företrädare för Wisconsinsynoden och Biblicums redaktör.)