Är lagen ett nådemedel

| Nr 4, 1987 sida 146

Fråga:

Bör man inte säga att lagen är ett nådemedel, i varje fall i Gamla testamentets undervisning? [0]

Svar:

Denna fråga ställs ofta och har tagits upp till behandling i denna tidskrift. När nu frågan kommer upp igen bör den dryftas. Det är tydligt att frågeställaren är tveksam om lagen i Nya testamentet förmedlar nåd men anser att detta i varje fall gäller i Gamla testamentet. [1]

Aposteln Paulus ställer själv denna fråga när han i Gal 3:2 skriver: »Jag vill bara få veta detta: mottog ni Anden genom att hålla lagen eller genom att lyssna till trons budskap?» Svaret är emellertid givet. Aposteln betygar att »det är de som tror som är Abrahams barn» (Gal 3:7). Mycket bestämt framhåller han att »ni skall veta att det är de som håller sig till tron som är Abrahams barn.» Aposteln tilltalar också de avfallna galaterna som »sina barn, som han (jag) med smärta föder, till dess att Kristus har tagit gestalt i er» (Gal 4:19). [2]

Att det är evangelium ensamt som har kraft att föda på nytt utsäger han också i 1 Kor 4:15 där det heter: »Det var jag som i Kristus Jesus genom evangelium födde er till liv.» När aposteln Petrus talar om hur Guds ord föder på nytt är det helt uppenbart att Ordet i detta sammanhang är identiskt med evangeliet. »Så rena era själar i lydnad för sanningen», uppmanar han och fortsätter: »födda på nytt som ni är… genom Guds levande ord som förblir», varefter han tillägger att »det är detta ord som har blivit förkunnat för er såsom ett glatt budskap (i evangeliet)». I Augsburgska bekännelsen sägs också: »Ty genom Ordet och sakramentetn såsom genom medel skänkes den helige Ande, vilken hos dem, som hör evangelium, frambringar tron, var och närhelst det behagar Gud.» [3]

Professor Carl Fr Wislöff skriver i sin bok »Ordet fra Guds munn»: »Lagen är också ett instrument för Guds Ande. Men genom detta instrument ger Gud inte nåd. Han uppenbarar sin vrede och låter samvetet få »känna» smärtan av att stå utan ursäkt inför Gud. Evangeliet är nådemedel – inte lagen.» [4]

Lagen som “vår uppfostrare till Kristus” (Gal 3:24)

Detta bibelställe har många uppfattat som skulle lag leda till Kristus. Sägs det här att lagen uppfostrar till Kristus, måste inte då lagen förmedla nåd? Och så kommer frågan igen om inte lagen är nådemedel. Till detta skall då först sägas att denna vers i 1917 års Bibel har fått en översättning som är djupt otillfredsställande. Den äldre översättningen »tuktomästare» är riktig. Det grekiska ordet »paidagogos» (jfr vårt »pedagog») har egentligen ingen motsvarighet på vårt språk. Ordet har inte innebörd av lärare eller uppfostrare utan betecknar en slav, som hade till uppgift att övervaka minderåriga barn. Denna övervakning kunde många gånger vara sträng. Ordet bör alltså inte återges i fostranstermer som pedagog, instruktör, skolmästare eller handledare. Lagen framställs här i stället som »övervakare» och får i detta sammanhang rent av en innebörd av fångvaktare. Vidare betonar Paulus att lagen har blivit »vår tuktomästare (övervakare) till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro.» För oss, som genom tron hör Kristus till, framhåller aposteln, har lagen utfört detta »främmande» verk att driva oss i armarna på Kristus. [6]

Översättning av Gal 3:24

Lagen som övervakare till Kristus: Prepositionen »till» (»eis») har emellertid här en temporal innebörd: »till dess». I föregående vers har prepositionen »innan» (»innan tron kom») på samma sätt en temporal innebörd. Verserna 23 och 24 bör därför översättas så: »Men innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar under lagen. Vi satt där inspärrade, till dess den tro som skulle komma uppenbarades. Så har lagen blivit vår övervakare till dess Kristus kom, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. Men sedan tron kom står vi inte längre under övervakare.» Detta förklarar Paulus också i Rom 10:4 när han säger: »Ty lagens slut är Kristus, till rättfärdighet för var och en som tror.» Ang. betydelsen i ordet »lag» i Gamla testamentet, se artikel på annan plats i detta nummer. [8]